Vi på Paulig vill förbättra situationen för våra kaffeodlare och samtidigt värna om miljön och naturresurserna i kaffets ursprungsländer. För att kunna göra det så bra som möjligt slog vi oss 2001 ihop med fyra andra europeiska familjeföretag inom kaffeindustrin, för att forma ett icke vinstdrivande kollektiv: International Coffee Partners (ICP). Sedan dess har vi fått två nya medlemmar. IPC har lanserat projektet ”Coffee & Climate” som hjälper kaffeodlarna att anpassa sig till klimatförändringen.

ICP driver varierande projekt för att förbättra utkomsten och levnadsförhållandena för småodlare och deras familjer i de olika ursprungsländerna. Även ländernas regeringar, organisationer för utvecklingssamarbete och medborgaraktivister deltar i projekten. Vi har deltagit i 23 projekt i 12 olika länder och genom dem har vi haft möjlighet att påverka levnadsförhållandena för 38 000 kaffeodlare på ett positivt sätt. När odlarnas familjer tas med i beräkningen har projekten förbättrat livet för närmare 247 000 personer.

För närvarande finns det fem olika aktivt pågående projekt. Nedan ges en kort beskrivning av dem och en överblick över läget idag. Mer information om projektet ”Coffee & Climate” finns här.

1. Vi stöder odlingen av arabicabönan i Ruwenzori-regionen i Uganda

Målet för projektet, som inleddes år 2012, är att förbättra försörjningsvillkoren för kaffeodlarna och deras familjer i Ruwenzori-regionen i Uganda. Det ska ske genom att produktionen av kvalitetskaffesorten arabica utvecklas för att bli mer konkurrenskraftig och förenlig med en hållbar utveckling.

Majoriteten av kaffeodlarna i Ruwenzori-området är småodlare som äger mindre än en halv hektar odlingsmark. Gårdarnas produktion är liten och odlarnas inkomst låg. Enbart 10 procent av odlarna har organiserat sig och odlarna har dåliga relationer till exportföretagen som erbjuder marknadsföring och ekonomiskt stöd.

Fokusområdena för ICP-projektet i Ruwenzori är att:

  • skapa och stärka relationerna mellan odlarna och stärka deras kontakter till Ugandas fackförening för kaffeodlare.

  • hjälpa odlarna att anpassa sig till de utmaningar de ställs inför på grund av klimatförändringarna, genom att lära dem nya odlingsmetoder som höjer produktiviteten.

  • höja kvaliteten på kaffet genom att förbättra metoderna för att behandla kaffebönorna efter att de har skördats.

  • öka försäljningen för småodlare genom att skapa odlingskollektiv som kortar ned leveranskedjan och erbjuder möjligheter till gemensam marknadsföring, och på så sätt sänker odlarnas totalkostnader.

  • stärka jämställdheten mellan könen genom att frigöra den potential som finns hos kvinnorna, till förmån för hela odlingskollektivet.

Fram tills idag har fler än 10 000 odlare i Ruwenzori-området utbildats för att lära sig om nya odlingsmetoder och stärka sina inbördes band, och de delar nu aktivt med sig av sina nyinlärda kunskaper till andra odlare. Utöver det har 3 000 hushåll deltagit i parseminarier vilket har lett till att 170 gifta par har tagit sig an att agera för att ytterligare främja jämställdheten mellan könen i lokalsamhällena.

2. Vi stöder användningen av hållbara odlingsmetoder i Trifinio

Kaffeodling är den viktigaste näringen i Trifinio-regionen, som är känd för sin mångskiftande natur. Här spelar odlarna en viktig roll i att skydda miljön. Kaffebuskar täcker enorma områden i Trifinio och bland dem finner ett stort antal djurarter och andra växter skydd. Kaffebuskarna bidrar också till att minska erosionen. Trifinio ligger i Centralamerika och breder ut sig över tre länder: El Salvador, Guatemala and Honduras.

Trots kaffets stora ekonomiska och ekologiska betydelse har man inte dragit full nytta av kaffeodlingen. Odlarna har låga inkomster, markanvändningen är ineffektiv och odlingarna har börjat inkräkta på de skyddade skogarna i området. Kaffeindustrin i området har även många mellanhänder, som tar sin egen del av odlarnas redan låga inkomster. Odlarna är väldigt dåligt organiserade eller helt oorganiserade.

ICP-projektet som inleddes i Trifinio 2014 har som mål att förbättra levnadsvillkoren för 4 000 odlare och deras familjer innan slutet av 2017, genom att stödja odlingsorganisationer och minska antalet mellanhänder. Odlarna får även hjälp med att ta i bruk hållbara odlingsmetoder som inte skadar den biologiska mångfalden i området, och som samtidigt gör kaffeodlingen lönsammare.  

3. Vi hjälper till att lyfta kaffeodlarna i Tanzania över fattigdomsgränsen 

Målet för projektet som inleddes 2010 är att göra produktionsprocesserna för kaffe så effektiva att inkomstnivåerna för 25 000 odlare och deras familjer kan höjas över fattigdomsgränsen. Målen har redan uppnåtts i södra Tanzania och nu fortsätter arbetet i den norra delen av landet.

I Tanzania är produktiviteten på de små plantagerna låg och räcker inte till för att trygga kaffeodlarnas utkomst eller för att möjliggöra investeringar i att utveckla kaffeodlingen. Klimatförändringen, urlakningen av näringsämnen ur jordmånen och bristen på den know-how som krävs för att producera kvalitetskaffe och idka professionell handel medför sina egna utmaningar. ICP-projektet i Tanzania försöker hitta lösningar på de här utmaningarna.

Projektet hjälper odlare att bilda välskötta kommersiella organisationer som ägs av odlarna själva och som erbjuder medlemmarna tjänster som strävar efter att förbättra odlingen och öka försäljningen. Bättre odlingsmetoder kan höja produktiviteten på små gårdar med upp till 60 procent, från 250 kilo till 400 kilo per hektar. Förändringen blir bestående då odlarna själva tar en aktiv del i att uppnå detta.

4. Vi stärker aktivitetsmodellerna för småbrukare som odlar robustabönan i Indonesien

Målet för projektet, som påbörjades 2013, är att förbättra lönsamheten för småbrukare som odlar robusta, och att anpassa deras odlingsmetoder efter klimatförändringen.

Trots att Indonesien har tre gånger så stor odlingsyta för kaffe som Vietnam och fler naturresurser producerar Indonesien årligen bara 40 % så mycket kaffe som Vietnam. Ungefär fem miljoner kaffeodlare skulle kunna förbättra sina levnadsvillkor rejält om de hade möjligheten att lära sig bra odlingsmetoder och att marknadsföra sitt kaffe på ett mer organiserat sätt.

Indonesien är den fjärde största kaffeproducenten i världen. Trots landets långa historia inom kaffeproduktion skulle de indonesiska kaffeodlarna kunna använda effektivare metoder. Deras kunskaper om kaffets kvalitet är också väldigt begränsade. Ofta planteras kaffebuskarna inte med rätt avstånd och många plantor har blivit gamla, vilket minskar skörden. Det görs inga försök att anpassa odlingarna efter klimatförändringen, och eftersom man fortsätter att använda sig av gamla odlingsmetoder sjunker både kaffekvaliteten och plantornas produktivitet.

Fram tills idag har 21 odlingskollektiv grundat ett gemensamt besparings- och kreditprogram, och 15 kollektiv har bland sina medlemmar valt ut en marknadsföringschef för att stärka efterfrågan på kollektivets kaffe. Tack vare de nya organisationsstrukturerna har odlingskollektiven varit framgångsrika. Med gemensamma insatser har de bland annat kunna marknadsföra 100 miljoner ton kaffe i Bandar Lampung, som ligger tio timmars bilresa från odlingsområdena. Nu när odlarna har utbildats i att investera i kaffekvaliteten och deras gemensamma insatser har garanterat dem tillgång till större marknader behöver de inte längre sälja sitt kaffe till lokala mellanhänder, som betalar ett lägre pris. Antalet kollektiv ökar konstant.

5. Vi stöder organisationen av småskaliga kaffeproducenter i Peru

Världsbanken har klassificerat Peru som en högre medelklassnation, och FN har gett Peru ett högt betyg i sitt Human Development Index. Klassifikationerna baseras på en årlig ekonomisk tillväxt på åtta procent, med början 2005. Trots dessa imponerande siffror för den ekonomiska tillväxten är fattigdomen och ojämlikheten fortfarande ett stort problem, särskilt på landsbygden. På grund av detta inledde ICP 2010 ett projekt för att förbättra levnadsvillkoren för småbrukare som odlar kaffe i norra Peru.

Här påbörjades kaffeodlingen i ett ganska sent skede.  Många odlare har flyttat till området på grund av statens omplaceringsprogram som uppmuntrar till kaffeodling. Tyvärr har även utmaningarna ökat, som en kontrast till de goda möjligheterna. Perus kaffeindustri är väldigt dåligt organiserad och odlarna har varken det tekniska eller det ekonomiska stödet de behöver för att kunna utvecklas. Det gör att produktiviteten i kaffeodlingen är dålig och inkomstnivåerna låga, och att odlarna har dåliga kontakter till marknaderna.

Ungefär 70 procent av Perus kaffeodlare tillhör inget odlingskollektiv och de är hjälplösa på egen hand. I sitt projekt i Peru koncentrerar sig IPC på att skapa utvecklingsprogram för odlare och särskilt på att bygga upp odlargemenskaper som främjar affärsverksamheten. Medlemmarna i kollektiven utbildas även för att känna till bra odlingsmetoder, så att de kan stödja varandra och även utveckla de här metoderna på egen hand. Målet var att få med 1 000 odlarfamiljer i programmet. I juni 2015 hade vi nått målet. Genom projektet har fler än 4 500 odlare och deras familjemedlemmar förbättrat sina levnadsförhållanden.

Back to top